Vanliga hudbakterier på fel ställe

Nyår 2016 blev inte riktigt som Anneli Lindberg hade tänkt sig. De influensaliknande symptomen som började redan några dagar före nyår, förvärrades på nyårsdagen. Det visar sig att Anneli drabbats av en infektion på en hjärtklaff, som lett till sepsis.

Det är strax före nyårsafton 2016. Anneli åker hem tidigt på torsdagen den 29 december från arbetet som sjuksköterska på en dialysklinik, då hon känner sig krasslig. Hon tror att hon har fått influensan. De influensaliknande symtomen förvärras på nyårsdagen, Anneli får försämrad syn och hon är förvirrad. Maken kontaktar då 1177 som rekommenderar dem att söka akut.

– När vi kommer in på Danderyds sjukhus hade jag i princip tappat synen helt, jag såg bara skillnad på ljus och mörker, minns Anneli.

Diverse undersökningar görs, och man kan utesluta bland annat hjärnhinneinflammation och hjärninflammation. Efter ett tag hittar läkarna typiska utslag som man kan få vid sepsis, så kallade petekier, på fotsulorna och handflator. Annelis infektionsvärden är då kraftigt förhöjda (CRP ~350). Det är nu läkarna börjar misstänka endokardit, en infektion som satt sig i en av hjärtklaffarna, vilket visar sig vara rätt diagnos. Det är denna infektion som triggat Annelis sepsis.

– Det satt en bakterieansamling stor som en köttbulle på en av klaffarna i hjärtat, som akut behövdes bytas ut då det fanns stor risk att den skulle lossna, berättar Anneli.

Anneli blir uppsatt på en akut operationslista på thorax på Nya Karolinska i Solna, då hon var i akut behov av en hjärtoperation för att byta ut sin mitralisklaff, och den 5 januari 2017 blev hon opererad.

– Jag är tacksam över att en av de två kirurgerna som opererade mig kunde göra detta genom en så kallad minithoracotomi, det vill säga att dom kunde gå in mellan revbenen under mitt högra bröst och byta klaffen. Det vanligaste är att man under sådana operationer måste öppna upp hela bröstkorgen, det är jag glad att jag slapp.

Allt började med ett sår

Efter några dagar på Nya Karolinska flyttas Anneli tillbaka till Danderyd Sjukhus för ytterligare rehabilitering. För att förebygga att inga bakterier ska finnas kvar, som skulle kunna få fäste på den nya hjärtklaffen, behandlas hon med antibiotika i fyra veckor.

– Men allt gick vägen och jag fick till slut komma hem efter några veckor på Furuhöjdens rehabilitering.

Men vad var det egentligen som orsakade allt detta hos en tidigare helt frisk person? Troligtvis har det hela börjat med ett litet obetydligt sår på Annelis ena tå, där en hudbakterie (stafylokock Aureus) tog sig in och vandrade upp via blodet och orsakade akut endokardit, vilket i sin tur triggade hennes sepsis.

– Den orsakade också små proppar, så kallade vegetationer, som släppte och orsakade mitt synbortfall som tids nog gick tillbaka. Jag fick även en påverkan på hjärnan med bland annat minnesproblem som gjorde att jag fick gå på hjärnskade-rehab en tid efter, berättar Anneli.

Till ljudet av en hjärtklaff

Idag är Anneli 60 år och lever ett relativt opåverkat liv. Hon arbetar fortfarande som sjuksköterska, men nu med kliniska prövningar på en forskningsenhet på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Men ljudet av hennes hjärtklaff påminner henne fortfarande om de dramatiska dagarna vid årsskiftet 2016-2017.

– Jag lever idag ett vanligt liv med min hjärtklaff som tickar på, men maken har vant sig vid ljudet, skrattar Anneli.

Klaffen kommer att hålla hela livet, den har en hållbarhet på cirka 150 år. Men Anneli kommer alltid att vara beroende av att äta blodförtunnande medicin och hon behöver även vara försiktig med risk för en ny infektion så att ingen ny bakterie sätter sig i den nya hjärtklaffen.

– Det finns tydligen en något ökad risk för detta. Jag behöver också till exempel äta antibiotika i förebyggande syfte om jag ska gå till tandläkaren eller tandhygienist.

Anneli tänker ofta på vilken tur det var att hennes man reagerade på hennes symptom den där dagen för snart sju år sedan, och att han kontaktat sjukvården.

– Annars hade jag nog inte levt idag. Som vår vuxna dotter säger ”du kan tacka pappa att du lever mamma”.