Magnus drabbades av lunginflammation och sepsis

I början av oktober 2022 drabbas Magnus Sundemo av sepsis. Hans vecka börjar med en lätt förkylning och snuva på måndagen, den slutar på IVA, med lunginflammation och sepsis.

Magnus har mycket aktiviteter inplanerade den här veckan, med körträning, passning av barnbarn och träff med vänner. Men allt eftersom veckan går känner Magnus sig alltmer påverkad av förkylningen.
Fredagen den 7 oktober vaknar Magnus och känner att han blivit rejält sämre under natten. Frampå kvällen har han hög feber men tyckte att snuvan gett sig.

– När jag tog tempen vid tiotiden var den uppe i 39,4 trots att jag proppat i mig Alvedon så mycket jag vågade. Jag orkade inte ens se färdigt på kvällens resultatshow i Idol. Jag hade fått en ny blodtrycksmedicin en månad tidigare och då hade läkaren på vårdcentralen sagt till mig att undvika Ipren eftersom den också kunde belasta njurarna.

Men febern var hög så Magnus ringer sin vän Karin, som är läkare. Hon bedyrade att det går bra att även äta Ipren och att belastningen av njurarna inte var något fara. Så han började kombinera både Ipren och Alvedon och kommer så småningom till ro men svettas rejält när febern tillfälligt går ner.

På morgonen den 8 oktober vaknar Magnus och känner sig lite bättre. Hans fru Carina har satte fram hans blodtrycksmedicin så att han inte ska missa att ta den.

– Men av någon anledning sköt jag på att ta den. Kanske för att den inte skulle belasta njurarna nu när jag åt Ipren. Det skulle visa sig vara ett mycket klokt beslut men det fattade jag inte då.

Både Magnus och Carina var anmälda på en heldag med deras kör Java tillsammans med en annan kör. Magnus hade sett fram emot dagen men inser att det inte var läge för honom att delta, men han övertalar sin fru Carina att åka utan honom. Vid elva tiden börjar Magnus bli skakig av feber. När han tar tempen ligger den på 40,2. Han ringer sin läkarkompis Karin igen. När hon hör om den höga febern uppmanar hon honom att ringa 1177. Där får han rådet att söka sig till jourcentralen. Han får en tid vid 12, och när han kommer in tar de blod- och urinprover och läkaren lyssnar på lungorna. Sänkan (CRP) låg på 137 och trots att läkaren inte kan höra något avvikande på lungorna skriver hon ut antibiotika och säger att det kan vara en begynnande lunginflammation. När Magnus kommer hem blir han tröttare och tröttare, och har ingen aptit.

– Jag halvlåg i sängen och bredvid sängen på golvet låg blodtrycksmätaren som faktiskt räddade mitt liv. Jag hade fått förhållningsregler av läkaren på vårdcentralen som skrivit ut min nya blodtrycksmedicin att kolla upp blodtrycket inför uppföljning av den nya blodtrycksmedicinen kommande fredag.

Kraften tar slut

För nu rinner kraften ur Magnus. Han känner efter pulsen, men känner ingen. En tanke far genom huvudet att han kanske fått en hjärtmuskelinflammation och han får idén att han ska ta ett blodtryck. Han lyckades med stor ansträngning få tag på blodtrycksmätaren och sätter på den på armen.

– Och när jag mätte trycket till 85/54 vid 15 tiden lördagen den 8 oktober ringde jag dig direkt till Karin igen. Hon var tydlig: ”Du måste ringa 112. Du måste ringa efter en ambulans”. Jag gjorde det och efter ett långt samtal på 14 minuter lovade de att skicka en ambulans för att kolla upp mig.

Magnus ringer till Karin igen och när hon förstår att han är ensam släpper hon allt och kommer.

– Om jag följt min normala instinkt hade jag aldrig tagit något tryck. Då hade jag försökt vila mig frisk och då hade jag inte levt idag. Jag hade sakta somnat in i medvetslöshet och där hade min fru Carina hittat mig död några timmar senare.

Men så blev det inte. Ambulansen kommer och strax innan kommer även Magnus son Johan hem till honom.

– Han hade precis anlänt och var hos mig när ambulansen anlände ca 16:40.

Karin kommer samtidigt. Magnus hade fått hjälpa av Johan ner för trapporna och ligger i soffan i vardagsrummet. De tar tempen, som hade gått ner, och sedan blodtrycket.

– Ambulanspersonalen sa att blodtrycket ligger strax under hundra, och att det är naturligt när man har en infektion. De säger att jag behöver vila och äta den antibiotika som jag fått utskriven, att det kommer att ta ett par dagar innan den verkar och sedan blir du bättre, minns Magnus.

Men då tar Karin till orda och uttrycker oro för att det kunde vara sepsis och att Magnus skulle behöva intravenöst antibiotika för att bli bra. ”Det är ingen sepsis” förklarar den ena ambulansmannen med stor övertygelse. ”Du mår bäst av att stanna hemma”.

– Jag argumenterade över att jag mist två bröder alldeles för tidigt och att jag faktiskt ville åka med in till akuten.

Karin höll med, och även Johan tryckte på att det vore tryggast för alla.

Orolig dotter ringer akuten

Ambulanspersonalen går med på att ta med honom till akuten på Mölndals sjukhus. Men Johan får inte följa med i ambulansen och när de åker in är Magnus själv där bak, de båda ambulansmännen sitter fram. Magnus ringer sin fru från ambulansen, som är på väg till sjukhuset, för att lugna henne, och strax efter 17 följde ambulansmännen honom in på akutmottagningen. Han får sätta sig på en brits och blir inkörd till akutrummet.

– Jag hörde fragment av ambulansmännens överrapportering. ”Han är orolig” ”Har mist sina bröder” ”Verkar inte vara akut”. Den manliga sjuksköterskan som fått rapporten har fullt upp med diverse plock med sin dator och gick lugnt ut och in från sin plats och gav mig inte så mycket som ett ögonkast. Så fick jag ett sms från min dotter Frida i Stockholm. Hon var precis klar med sin läkarutbildning och ville höra hur det var med mig.

De messar fram och tillbaka och när hon hör att ingen kollat mig eller tagit ett blodtryck bad hon att få ringa upp.

– Frida var tydlig: ”De måste kolla upp dig pappa”. ”Har du fått intravenöst antibiotika?” ”Har de satt ett dropp?”. Hon var förtvivlad och grät i telefonen när jag svarade nekande på alla hennes frågor. Jag kände mig lite för trött för att ens känna mig upprörd men tycket att det var konstigt att jag bara blev liggande. Men man har ju varit med förut och väntan är ett vanligt tillstånd på en akutmottagning. ”Jag ber för dig” var det sista hon sa innan hon la på.

Efter 30 minuter kommer sjuksköterskan in till Magnus och sätter en infart och tar några blodprov. Han kollar även blodtrycket och sätter på elektroder för att ta ett EKG. Magnus frågar om han ska ta en blododling för sepsis men det avfärdar han och säger att det möjligen kan bli senare. Blodet rinner sakta in i provrören och Magnus minns att han sa ”det beror nog på mitt låga blodtryck”.

Sedan minns Magnus ingenting. Frida som var tokstressad uppe i Stockholm för att det tar sådan tid innan någon tittar till honom ringer till akuten och får till svar att någon kollar honom. Magnus nästa minne är att han ligger på akutrummet omgiven av läkare och vårdpersonal. Enligt journalen har det systoliska blodtrycket droppat från cirka 100 till 60 och han har mist medvetandet. Läkare från IVA tillkallas och intensivvårdsläkaren tar över kommandet i akutrummet. Det sätts nya infarter och en artärnål i handleden för att kunna läsa av blodtrycket kontinuerligt.

– Jag vaknar till och fattar först inte vad som händer.

Magnus får vätska i dropp och noradrenalin för att få upp blodtrycket. Samtidigt sätter man in intravenösa antibiotika. Andningen börjar kännas ansträngd och han får en Bipap-mask med högt tryck och 12 liter syre/minut för att underlätta andningen men också för att pressa ut vätska som börjat ansamlas i lungorna.

– Under denna tid var jag medvetslös till och från. Minns att de lyfte benen för att förstärka blodflödet till huvudet. Efteråt får jag veta att det systoliska trycket var nere i 45 när det var som lägst.

Intensivvårdsläkaren lyssnar på lungorna och konstaterar att det är mycket vätska där. Hon konstaterar att det kan vara på väg att bli lungödem, så Magnus får vätskedrivande medicin. En kateter sätts och snart börjar vätskan lämna kroppen som urin.

Har drabbats av lunginflammation och sepsis

När värdena stabiliserats körs Magnus upp till IVA-avdelningen. På morgonen görs en lungröntgen på plats i hans säng på IVA. Resultatet visar sig snabbt. Han har en mycket tydlig lunginflammation på mellanloben på höger lunga. Detta är troligen orsaken till hans sepsis, konstaterar läkaren. En teori var att det var en kombinerad urinvägs och lunginflammation som orsakat han sepsis men inga tydliga indikationer visar på någon urinvägsinfektion.

Det blir en orolig natt, med mycket lite sömn. På söndagen får familjen komma och hälsa på honom på IVA.

– Jag kände en otrolig tacksamhet att allt avlöpt så väl. Att jag levde trots allt.

På eftermiddagen på söndagen anser läkarna att läget är så pass stabilt att Magnus kan flyttas över till en intermediärvårdsavdelning.

– De första dagarna var jag jättetrött. Jag kunde så småningom komma upp för toabesök när man avlägsnat katetern. Jag hade hjälp av en rullator för att orka hålla kroppen uppe. Trots intravenös behandling med stark antibiotika tog det nästan hela veckan innan infektionen gav sig.

Under sjukhusvistelsens gjordes ett ultraljud på hjärtat och till Magnus stora glädje visade det sig att hjärtat klarat sig utan någon synbar skada. Samma sak med levervärdena som hämtade sig efter några dagar och som sedan kom ner till nivån han haft före sepsisen. Efter ett långt utskrivningssamtal med läkaren på söndagseftermiddag den 16 oktober kunde han ringa Carina som kom och hämtade honom.

– Det var en underbar känsla att få komma hem och slippa alla infarter och slangar och bara känna att nu kunde jag vila.