Bottenlös sorg efter Sarah död i sepsis

I februari 2023 händer det otänkbara, Sarah Laestadius Sundberg avlider i sepsis, endast 31 år gammal. Hon lämnar en 6-årig dotter efter sig. Detta är mamma Heléns berättelse om vad som hände.

I januari 2023 insjuknar Sarah i influensa. Hennes sexåriga dotter drabbades av samma symtom som sin mamma. Dottern blev dock bättre efter ett par veckor medan Sarah fortsatte att vara sjuk och blev successivt sämre.

– Den 4 februari ringde hon mig och sa att hon inte orkade ta hand om flickan och bad mig att komma och hämta henne. Detta var en lördag och min dotter ville bli undersökt på akuten i Lund. När jag kom fram till henne hade hon redan larmat 112 som hade skickat en ambulans. Hon hade kräkts och var medtagen. Ambulanspersonalen beslutade i samråd med en läkare att inte ta med henne till sjukhuset utan ordinerade tabletter för illamående, eftersom hon kräktes.

Men den 5 februari mår Sarah sämre och larmar åter 112. Denna gång anser ambulanspersonalen att hon ska ta sig till akuten för en läkarbedömning. De ordnar en sjuktransport.

– Både Sarah och jag var övertygade om att hon skulle bli inlagd med tanke på hennes tillstånd, så hon tog med sig en övernattningsväska. Efter cirka sex timmar på akuten ringde hon mig, hon ville bli hämtad. Jag undrade varför hon inte blivit inlagd. Hon svarade att de bedömt att hon bara hade influensa och skulle åka hem. Hon hade upplevt sig otrevligt bemött av personalen i triagen, berättar Helén.

Helén åker och hämtar Sarah och kör henne hem. Under dessa dagar tillbringar Helén all tid hon kan hos Sarah för att hjälpa henne att få i sig mat, vätska och febernedsättande.

– Eftersom hon varit på akuten i sex timmar utgick jag från att hon fått en ordentlig läkarbedömning. Då jag själv precis varit sjuk i influensa under sex veckor med liknande symtom men blivit frisk trodde jag att hon drabbats av samma sak. Jag blev ju frisk och sa till henne att det skulle hon också bli, att jag förstod hur jobbigt hon hade det men att det skulle gå över.

Sarahs liv går inte att rädda

Tidigt på morgonen den 7 februari, 36 timmar efter att hon skickats hem från akuten i tron att hon bara hade influensa, larmar hon 112 för sista gången. Men SOS Alarm felbedömer hennes symtom och skickar en ambulans med lägre prioritet. De har i efterhand gjort en utredning som resulterade i att de borde ha bedömt Sarahs ärende som högsta prioritet. När ambulanspersonalen kommer fram inser de direkt att Sarah var kritiskt sjuk och kör henne med blåljus till akuten.

– Den morgonen fick jag ett telefonsamtal efter att jag fått iväg mitt barnbarn till förskolan. Det var en kurator från akuten som frågade om jag hade en dotter som var född -91. Han sa att hennes tillstånd var allvarligt och att jag behövde komma in till akuten omedelbart. När jag och min man anlände till akuten fördes vi till ett anhörigrum. Jag ville träffa min dotter omgående men fick svaret att det inte gick, att ett stort team jobbade med henne i akutrummet.

Efter en timme kommer en läkare med beskedet. De har gjort allt de kunnat men inte lyckats rädda livet på Sarah. Just då vet de inte själva dödsorsaken. Det skulle visa sig efter obduktionen att hon dött av sepsis till följd av aggressiva grupp A-streptokocker som gått ut i blodet.

– Min förtvivlan visste inga gränser. Vi fick ta farväl av Sarah i ett angränsande rum där hon låg nerbäddad med tända ljus runt omkring. Jag saknar ord för den smärta jag kände när jag trädde in i det rummet och fick se min älskade dotter ligga där, livlös.

Helén fick hämta Sarahs dotter från förskolan, sin 13-årige son från skolan och be sin yngsta dotter att sätta sig på ett flyg från Stockholm för att komma ner till Lund, för att de skulle få ta farväl av sin mamma och sin syster. Heléns frustration och förtvivlan efter Sarahs död har varit stor.

Svårt att acceptera Sarahs död

– Jag kunde inte acceptera det som hänt. Jag ville veta om något gått fel. Jag begärde ut hennes journaler och obduktionsrapporten och fick hjälp av en läkare att tolka dessa. Dokumentationen var bristfällig. Det framgick inte om min dotter fått träffa en legitimerad läkare. Journalanteckningen var skriven av två läkarstuderanden. Man hade inte tagit några halsprover den 5 februari trots att hon hade symtom på halsfluss. Hade man gjort det så hade man upptäckt streptokockinfektionen och sannolikt behandlat den. Ingen lyssnade på hennes lungor fast hennes CRP indikerade lunginflammation. Ingen blododling gjordes. Ambulanspersonalen hade fångat upp alla tecken på sepsis men ändå skickades hon hem för egenvård i tron att hon bara hade influensa och att hon egentligen inte var sjuk på riktigt.

Helén har gjort en anmälan till Patientnämnden. På akuten startades en internutredning som lett till en Lex Maria-anmälan till IVO. I utredningen står bland annat att dokumentationen brister, att det inte framgår varför Sarah skickades hem. När hon kom in med blåljus den 7 februari kontaktades inte IVA. Att de inte kontaktade IVA beror på att personalen på akuten upplevt sig dåligt bemötta av IVA under natten, enligt utredningen.

– Därför fördröjdes förloppet en timme och min dotter fick ett hjärtstopp och dog. I efterhand har sjukhusets chefer påstått att Sarah ändå inte hade överlevt den 7 februari. Det anser jag att de inte kan veta något om eftersom de gjort fel hela vägen i vårdkedjan. Sarah bad om hjälp tre gånger inom loppet av fyra dagar. Ingen tog hennes symtom på allvar. Jag anser att de bär skulden till att hon avled. Hon var en helt frisk ung kvinna som bara blev 31 år gammal. Vår sorg och saknad är bottenlös.

Sepsisfondens kommentar

Det som hände Sarah är otroligt sorgligt, och det borde inte kunna hända. Vi vill börja med att uttrycka vår varmaste omtanke till Helén och hela Sarahs familj. Vi känner stor tacksamhet för att ni orkar dela med er av er historia, vår förhoppning är att Heléns berättelse om Sarahs död kan ge kunskap åt andra.

Sepsisfonden har inte tagit del av Sarahs journaler, detta är en återgivning av Heléns berättelse om händelseförloppet när Sarah dog. Det är alltid svårt att veta hur det hade gått om Sarah fått vård tidigare, men det är sannolikt att utfallet hade kunnat blivit ett annat om behandling för hennes streptokock-infektion satts in redan vid första kontakt med vården. Det är tydligt att det funnits brister i vårdkedjan.

Vården har blivit bättre på att fånga sepsis, det nya vårdförloppet är ett exempel på hur man inom vården arbetar för att sådant här inte ska kunna hända. Men det finns alltid utrymme för förbättring. Ett råd vi gärna vill skicka med er: lär dig känna igen symptomen på sepsis. Och misstänker du att du eller någon i din närhet drabbats, sök vård. Är du osäker, ring 1177.

Du känner din kropp bättre än någon annan, ibland kan det vara bra att göra vårdpersonalen extra uppmärksam med denna enkla fråga: Kan det vara sepsis?