Simningen blev vägen tillbaka

2018 drabbades Tina Sandulf av sepsis. Under sin långa rehab kom Tina på att hon som ung tävlingssimmat, och det var simningen som blev vägen tillbaka för henne. Sedan några år tävlar hon för Täby Sim i masters-tävlingar, och med hjälp av det Axel Lyon stipendium hon nu tilldelats ska hon ta sig hela vägen till masters-VM i Japan nästa år.

Redan när Tina vaknar den 5 juni 2018 känner hon sig ”konstig i kroppen”, och tänker att hon har en helt vanlig förkylning på gång. Men under dagen blir hon sämre och sämre – bland annat får hon frossa och värk i nacke, axlar och armar. Vid 17-tiden på kvällen känner Tina att något är helt ”galet”.

– Trots olika vanliga värktabletter under dagen kände jag en sådan värk som jag aldrig tidigare upplevt. Vid 18-tiden skjutsar min man mig till akuten på Danderyds sjukhus. Vid den tidpunkten hade jag så ont i övre kroppen att jag var tvungen att blunda och jag sluddrade i talet.

Jag sa till dem att ”det står inte rätt till i min kropp”

Efter en dryg timmes väntan på akuten får Tina muskelavslappnande och morfin och får då även tagit olika prover, i väntan på ledig läkare. Några timmar senare, vid midnatt, får hon äntligen träffa en läkare som drar slutsatsen att hon förmodligen har nackspärr och urinvägsinfektion.

– Jag svarade att jag inte trodde det, då jag haft båda, och bad även om att inte bli hemskickad, jag sa till dem att ”det står inte rätt till i min kropp”.

Men då det inte finns några sängplatser lediga går Tina med på att åka hem med antibiotika (för urinvägsinfektionen) och smärtstillande (för nackspärren). På väg ut genom dörren på akuten fick hon, på egen begäran, en uppföljningstid med läkaren några dagar framåt, den 8 juni.

Tina kollapsar

Den 6-8 juni 2018 är Tina hemma, och tar den antibiotika och smärtlindring hon fått utskrivet. Men smärtan tilltar ändå i nacken och högersidan och hon får även känselbortfall i höger arm och ben. Den 8 juni får hon återigen hjälp av maken att ta sig till Danderyds sjukhus.

– I väntrummet svimmade jag av smärtan och blev omhändertagen. Helrygg-MR visade spondylodiskit cervikal och epidural abscess C4-C5 (sepsis hade planterat sig extra här) och jag blir inlagd. CRP ligger på 155 och jag hade streptokocker B i blodet.

Tina har drabbats av sepsis. Orsaken till hennes sepsis var och är fortfarande osäker. En möjlig orsak var ett sår på fingret och att hon fått in jord i såret vid trädgårdsfixande. En annan möjlig orsak som diskuterades var en tandinfektion.

Kritiska dagar

Under kvällen blir Tina förflyttad till Karolinska sjukhuset för att på morgonen den 9 juni bli opererad i nacken där. Dagarna 9-10 juni minns hon väldigt lite av då hennes medvetande gick upp och ned.

– Jag har fått höra att CRP steg under operationen och att de fick pausa den vid några tillfällen för att prova ut olika antibiotika-former. Den 10 juni blev jag återflyttad till Danderyds sjukhus infektionsavdelning. Där fick jag vakna till liv igen och jag och familjen (barnen var då 9 och 11 år) fick träffa kurator då utgången fortfarande var oviss.

Vändningen

Sent på kvällen den 10 juni förbättras äntligen Tinas värden och hoppet återvänder till familjen. I ungefär två veckor ligger hon sedan inlagd med fortsatt antibiotika och morfin samt med rehabilitering efter nackoperationen och för att få tillbaka funktionerna i höger sida.

– Den första veckan fick jag mycket hjälp med vardagliga aktiviteter och gå-stol. Den andra veckan började jag kunna ta några steg igen på egen hand. Rörligheten i höger arm förbättrades men jag kunde inte lyfta den utan stöd av vänster arm.

Efter utskrivning i slutet på juni blir det fortsatt antibiotika, morfin och rehabilitering på hemmaplan. Tina får kontakt med en fysioterapeut i Täby som är expert på nackproblematik och i augusti har hon bättre rörlighet i höger sida men kan fortfarande inte, på egen hand, lyfta höger arm.

Simningen förändrar allt

Plötsligt en dag i augusti 2018 kommer Tina på att hon tävlingssimmat mycket i ungdomen. Hon får hjälp till simhallen och tredje gången i bassängen får hon plötsligt upp armen i både ryggsim och crawl – sakta – sakta. Den dagen blev den tydliga vändpunkten i hennes rehabilitering. Hösten 2018 fortsatte rehab-framstegen och Tina kunde även börja återgå till arbetet, med upptrappning i tid.

– Jag kom även i kontakt med Täby Sim:s masterssektion, alltså för oss ”gamla simmare”, och jag började träna med dem i februari 2019. Det blev comeback till organiserad simträning och tävling som 49-åring, och det efter att jag haft sepsis, säger Tina.

En månad senare, i mars 2019, deltog hon i sitt första masters-SM och med mig på läktaren hade hon sina barn som hejade på henne.

– Båda stod i tårar efter mitt lopp och sa ”Åh mamma, vad du kan. Du som var så sjuk förra året”. Vi stod länge och glädjegrät och kramades tillsammans. Och efter det lugnade sig även barnens oro för att jag skulle bli så sjuk igen. I samma veva var jag även fullt arbetsför igen och livet tog ny fart.

Den dagen blev den tydliga vändpunkten i min rehabilitering

Tina poängterar vilket fantastiskt fint stöd hon hade av sin familj, gamla och nya vänner, arbetsgivare och alla rehabprofessionella under den långa rehabiliteringen.

– Utan alla de som stod omkring mig hade jag aldrig klarat att komma tillbaka som jag gjorde. Jag känner stor tacksamhet för att jag överlevde och har en enorm livslust.

Stipendiet ska ta Tina till VM

Idag tävlar Tina i masters/senior-tävlingar för Täby Sim. Till nästa år, i augusti 2023, har Tina kvalificerat sig till masters-VM i Fukuoka i Japan i flera grenar. Tina kommer att använda pengarna hon nu tilldelats från Axel Lyons minnesstipendium till att kunna resa dit.

– Jag är så enormt tacksam för detta stipendium. Det är en sådan revansch på min sepsis och allt det jobbiga jag och min familj varit igenom, att kunna få möjlighet att resa till masters-VM i Japan.