Till minne av en syster

Efter tre dagar med hög feber åkte 35-åriga Michelle Nygard i slutet av juni 2023 till akuten i Halmstad. Ett dygn senare var hon död och lämnade efter sig två små barn och en familj i chock. Detta är syster Nathalies historia.

Det är en sensommardag i juni 2023, och Nathalie befinner sig med vänner på Öland. På ön är också hennes föräldrar och hennes två systerdöttrar, som följt med sina morföräldrar på husbilssemester.

Hemma i Halmstad är hennes syster Michelle dålig, hon har under tre dagar haft feber och ont i halsen. När hennes man tyckte att hon började bli blek och medtagen tog han henne under kvällen till akutmottagningen i Halmstad. Där konstaterade läkare snabbt att hon drabbats av sepsis och att viktiga organ redan börjat svikta. Michelle förs till intensivvårdsavdelningen och hon får bland annat antibiotika direkt i blodet. Michelles föräldrar kontaktas och blir uppdaterade om läget.

– När mamma ringde mig på kvällen minns jag att jag tänkte ”vadå sepsis, det är väl sådant man får när man sticker sig på en blyertspenna?”, berättar Nathalie.

Men redan klockan fem morgonen efter ringde Michelles man och sa att familjen måste komma hem till Halmstad. Att Michelle var riktigt sjuk och att man inte visste om hon skulle klara sig.

Lång resa till Halmstad

Nathalie, föräldrarna och barnen packar snabbt ihop sig på Öland och börjar bilresan mot sjukhuset i Halmstad.

– Det blev långa och väldigt konstiga timmar. Mina föräldrar berättade för barnen att deras mamma var jättesjuk, men det var svårt att veta hur mycket de skulle säga och om det fanns något hopp. Jag åkte i en annan bil och allt kändes helt overkligt, säger Nathalie.

När mamma ringde mig på kvällen minns jag att jag tänkte ”vadå sepsis, det är väl sådant man får när man sticker sig på en blyertspenna?

När familjen kommer fram till sjukhuset är Michelle talbar, men uppkopplad mot en rad maskiner.

– Michelle var väldigt svullen och hade en konstig röst. Hon hade ett lungdränage och en dialysapparat renade blodet, eftersom njurarna slutat fungera. Vi fick veta att hoppet stod till att koppla upp henne mot en ECMO-maskin, en avancerad hjärt-lungmaskin, berättar Nathalie.

ECMO-vård ges främst på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, men sjukhuset i Halmstad fick löfte om att Michelle skulle få en plats där. Ett team flögs ner med helikopter för att koppla upp henne mot maskinen och sedan ta med henne till Stockholm.

Michelles liv gick inte att rädda

När ECMO-teamet är på plats och förbereder operation åker hela familjen hem för att förbereda en resa till Stockholm. De hann knappt hem innan de ringer från sjukhuset och meddelar att Michelles hjärta har stannat. Hennes man och föräldrarna åker tillbaka till sjukhuset medan Nathalie tar hand om barnen.

– De fick igång hjärtat, men det blev fler hjärtstopp och Michelle klarade sig inte. De hann aldrig påbörja resan till Karolinska. Jag kan sörja att vi inte fick något riktigt avsked, jag trodde ju att vi skulle träffas igen i Stockholm, men är ändå tacksam för den stund vi fick på sjukhuset och för allt som vården gjorde, säger Nathalie.

I efterhand har familjen fått veta att Michelle hade streptokockbakterier i kroppen, som letat sig in i lungan.

– Streptokocker är normalt sett inte farliga för en ung, frisk människa, men Michelle hade otur och hennes immunförsvar valde att överreagera, så att hon drabbades av sepsis, säger Nathalie.

Att fylla ett tomrum

Traumat drabbade såklart flera i Michelles närhet, men kanske allra mest hennes två döttrar som vid tidpunkten var 6 och 7,5 år gamla. De förlorade sin främsta trygghet, men även sin vardag.

– Det senaste halvåret har de båda pratat mycket om alla planer de haft och som de nu går miste om. Grönsaker de skulle skörda, men inte hann med. Turer till bästisarna i Västervik, som mamma aldrig mer kan vara med på. Och även resan till Kroatien som aldrig blev av – landet vi har rötter i och som jag och min syster tillbringade somrarna i som barn. Michelle sa ofta att hon ville göra en resa med barnen dit, berättar Nathalie.

För Nathalie har det blivit viktigt att fylla ett tomrum i sina systerbarns liv, att ge dem en del av den mamma som allt för tidigt lämnade dem.

– Jag har börjat ta med barnen under våra gemensamma lov på diverse upptäcktsfärder och resor, något deras pappa stöttar.

Nathalie får Axel Lyons stipendium 2024

2024 tilldelas Nathalie Axel Lyons stipendium. Med pengarna hon får från stipendiet har hon tänkt att hon ska ge sina systerbarn en viktigt bit ur sin mammas historia.

– Jag vill använda pengarna till att ordna en resa för barnen till just Kroatien. Jag vill visa lägenheten som fungerade som vår sommarbostad, stranden där deras mamma och jag alltid badade när vi var i deras ålder samt låta dem äta maten och besöka platserna som jag vet att deras mamma älskade och som hon skulle vilja låta dem få uppleva. Det hade också varit vackert att låta vår lilla klunga släktingar där få möta Michelles barn som de ännu inte träffat.

Det är första gången som stipendiet tilldelas en anhörig till en sepsisdrabbad. Men när Sepsisfondens styrelse och Axels föräldrar skulle välja ut årets stipendiat, var alla överens om att Nathalie skulle få årets stipendium.

– Sepsis drabbar inte bara den drabbade, det påverkar i minst lika stor grad de nära och kära som står bredvid. Det Nathalie försöker göra för sina systerbarn berörde oss alla mycket, och vi är glada att kunna få ge henne en möjlighet att resa med sin systers döttrar till Kroatien, och ge dem en möjlighet att ytterligare lära känna sin mamma, och det arv hon lämnar efter sig, säger Ulrika Knutsson, generalsekreterare för Sepsisfonden.