![$site_logo['alt']](https://sepsisfonden.se/wp-content/uploads/2022/09/Sepsisfonden_logo_2019_RGB_TAGLINE_liggande.svg){kind=logo}
I januari 2022 drabbades Viktor Sanell Alriksson av meningokock sepsis, endast 16 år gammal. Mot alla odds överlevde Viktor. Nu får han ta emot Axel Lyons stipendium på 15 000 kronor. Pengarna har Viktor bestämt ska gå till ett gym i garaget.
Den 25 januari 2022 förändrades Viktors liv för alltid. Som så många andra dagar var Viktor på gymmet. Men när han kom hem hade han huvudvärk, och på kvällen kom febern. Mamma Ulrica bestämde sig för att vaka över sonen på natten. Det visade sig vara ett klokt beslut. Viktor hade drabbats av sepsis, och under natten fördes han i ambulans till akuten i Lund.
Viktor, som kallas Virre, låg nedsövd i 11 veckor, och fick amputera både armar och ben. Det blev många månader på sjukhus, och många operationer, och utgången var länge väldigt osäker. Idag bor han med sin mamma och pappa och sin hund Balder på en gård utanför Staffanstorp i Skåne. I somras tog han körkort, han har siktet inställt på att både kunna gå och studera klart till att bli svetsare och fortsätta att träna karate. Sitt svarta bälte fick han under tiden på brandskadeenheten i Linköping.
– Drömmen är att tävla i Paralympics, säger Virre.
Trots många gripande ansökningar kändes valet av årets Axel Lyon stipendiat ändå självklart. Ulrika Knutsson, kommunikatör på Sepsisfonden, säger:
– Helst skulle vi gett stipendium till alla sökande, men det går ju inte. Sepsisfondens styrelse beslutar vem som får stipendiet i samråd med Axels föräldrar. Och det är klart att i år blev vi extra berörda av Viktors berättelse. Han drabbades av samma typ av sepsis, orsakad av meningokocker, som Axel drabbades av.
Det är fantastiskt att se hur Virre blickar framåt, hur han accepterar det som hänt, men också känner att livet måste gå vidare, och att det kan bli bra.
– Precis i början var det väldigt svårt, men jag tycker ändå att jag ganska snabbt accepterade situationen. Jag ville ju leva, och jag brukar tänka att det värsta har ju redan hänt. Nu kan det bara bli bättre.
Läs hela Viktors berättelse under Personliga berättelser.
