15 år och nära att dö i septisk chock – nu får Lina 2020 års Axel Lyon stipendium

Lina Plantin bor på en gård utanför Malmö i Skåne. Hon tävlar på elitnivå i simning och var för precis ett år sedan med klubbkamraterna i Järfälla för att tävla. Det kanske räddade livet på Lina. Under vistelsen insjuknar hon hastigt i vad som visar sig vara en dubbelsidig lunginflammation, influensa B och sepsis, och måste läggas i ECMO, en hjärt-lungmaskin som finns på Nya Karolinska sjukhuset i Solna.

Det var fredagen den 14 februari 2020 som Lina och klubbkamraterna åkte tåg från Skåne till Järfälla för att tävla i simning under helgen. Redan första kvällen började hon känna sig trött och frusen och avbryter träningen. Hon beslutar sig för att inte delta i tävlingen dagen därpå. Hemresan är planerad på söndagen och hon stannar kvar på hotellet medan övriga klubbkamrater åker till simhallen på lördagen. De fixar med mat och dricka till Lina men hon känner sig allt sämre. Hon har ont i axeln, feber, frossa, halsont och hostar upp färskt blod. Linas mamma Ingrid beslutar sig för att ta flyg upp från Kastrup men ber samtidigt en väninna som bor i Stockholm att hämta Lina och köra henne till sjukvården. Väninnan arbetar på Nya Karolinska sjukhuset och tar henne till barnakuten. Där konstateras dubbelsidig lunginflammation, influensa B och sepsis. Linas mamma anländer till barnakuten vid 21.30-tiden. Lina flyttas från akuten till IVA där läget snabbt försämras och hon sövs därför ned och läggs i respirator.

Försämras snabbt

Klockan 02.00 kontaktas Linas pappa Lars och han ombeds tillsammans med Linas två äldre syskon komma upp till Stockholm, för nu är läget mycket kritiskt. Det går inga flyg eller tåg nattetid mellan Skåne och Stockholm så Linas pappa och storasyster Anna kör bil upp hela natten. Linas storebror Gustav, med flickvännen Madeleine, som bor i Köpenhamn, tar första flyget på morgonen från Köpenhamn. Klockan 10 på söndagsmorgonen samlas hela familjen på IVA.

Lina ligger då på mage, har respirator och är mycket svag. Inga mediciner lyckas hejda det försämrade tillståndet då Lina nu har utvecklat septisk chock med multiorgansvikt. Läkarna kallar till samtal där man meddelar att Linas liv är i fara och så skört att det inte finns någon annan utväg än att försöka koppla henne till en ECMO-maskin, för att vinna tid. ECMO, som står för Extra Corporeal Membrane Oxygenation, är en hjärt-lungmaskin som syresätter blodet utanför kroppen med hjälp av en konstgjord lunga. ECMO används när respiratorvård inte längre räcker till och patienten endast har några timmar kvar att leva. Lina har nu mindre än 5 procents hjärtfunktion kvar. Men innan hon kan läggas i ECMO måste hon vändas till ryggläge med stor risk för hjärtstillestånd. Maskiner och personal fyller rummet och familjen ombeds vänta utanför avdelningen.

– Timme efter timme, i tystnad, väntade vi på nya besked.

– Minuter kändes som timmar, men efter en stund meddelar läkarna att Lina klarat vändningen och lagts i ECMO, berättar Lars.
Ett dygn senare orkar inte hennes hjärta längre utan stannar på grund av den septiska chocken, men ECMO fortsätter hålla igång cirkulationen och syresätter hennes blod.
– Timme efter timme, i tystnad, väntade vi på nya besked. Något dygn senare tickade Linas hjärta åter igång svagt, säger Lars.

Tuff väg tillbaka

Sedan började en lång period av bakslag och komplikationer. Lina får bland annat stora mängder vätska i lungsäcken som trycker på hennes hjärta, stora lungblödningar och många värden fluktuerar upp och ner. Varje dag är en kamp och nya ställningstagande som innebär omöjliga val mellan olika risker.
Först efter 18 dagar skymtar en tydlig förbättring och efter ytterligare några dagar kan hon kopplas ur ECMO. Det har då gått drygt tre veckor och hennes hjärta och lungor kan klara sig utan hjärt-lungmaskinen. Hon behöver dock fortsatt respirator för andningen och dialys på grund av utslagen njurfunktion. Samtidigt har Corona-situationen gjort sig alltmer påmind i Stockholm och efter totalt fyra veckor flygs Lina ner med ambulansflyg till Lund där hon fortsätter vårdas i respirator på IVA. Hon har tappat 15 kg muskler, har flera drän kopplade in i lungorna och endast en dåligt fungerande lunga med gravt nedsatt funktion. Andra lungan har ”gått under” och beskrivs som ”smält” och full av hålrum. Situationen är fortfarande mycket allvarlig. Men dagarna blir till veckor och successivt vaknar hennes kropp till liv. Hon börjar träna sig ur respiratorn och förflyttas samtidigt till Barnsjukhuset i Lund där hon får intermediärvård.
– Organ efter organ vaknade och vid påsken, åtta veckor efter hon insjuknat, blåser den ”smälta” lungan upp sig och njurarnas funktion återkommer successivt. Så nu hade hon två arbetande lungor och större möjlighet att bygga upp sin lungkapacitet genom träning, berättar Linas mamma Ingrid.

Lina vårdas ytterligare två månader på barnsjukhuset innan hon får sin första permission och kan hälsa på hemma. Efter fyra månader kan respiratorn kopplas ur helt. Hon har lärt sig att gå på nytt, tala på nytt och skriva på nytt.
– Muskel för muskel har hon varit tvungen att träna upp efter flera månader i sängläge, vilket var ett enormt mödosamt och tidskrävande arbete som Lina har utfört på ett fantastiskt sätt och inte minst med positivt påhejande av sina syskon Gustav och Anna, säger mamma Ingrid.

Tacksam för stipendium

Idag går Lina åter i skolan, där hon nyligen valdes till elevrådsordförande. Hon har också lyckats slutföra sin konfirmation som hon påbörjade innan hon insjuknade. Lina är en glad och positiv tjej som ser ljust på framtiden trots att hon bär på stora ärr av sin sjukdom. Hon kommer aldrig mer att kunna simma på elitnivå och i viss utsträckning kommer hennes liv alltid att begränsas av nedsatt lungfunktion.

Hur stor denna nedsättning blir är det dock ingen som vet, men det är viktigt att hon fortsätter att träna. Därför har Lina några idéer kring vad hon ska använda de pengar hon nu fått från Axel Lyons minnesstipendium till:
– Jag blev väldigt glad att Sepsisfonden valde att ge Axels stipendium till mig. Jag hade oturen att bli sjuk, men turen att bli sjuk i närheten av Karolinska och fick ECMO-behandling snabbt, annars hade jag inte klarat mig och varit här idag. Jag hade heller inte klarat mig utan allt stöd jag fått av familj, vänner och alla i simklubben Triton. Men det är en lång väg tillbaka, och jag behöver fortfarande träna upp mig fysiskt. Så antingen kommer jag att köpa en lätt landsvägscykel så att jag kan cykla de 6 km jag har till och från skolan, eller så kanske det blir ett hemmagym så att jag lätt kan få in träningspass i vardagen, berättar Lina.